Och så var de bara en – Handling, kontrovers och filmversioner

Det finns deckare som man läser, och så finns det deckare som stannar kvar. Agatha Christies Och så var de bara en, som först publicerades 1939 (sv.wikipedia.org), är en av de senare – en berättelse som inte bara håller läsaren i ett järngrepp utan också väcker frågor om rättvisa, skuld och mänsklig natur. I den här guiden tittar vi närmare på bokens kontroversiella historia, de många filmatiseringarna och varför den fortfarande är lika omdiskuterad som spännande.

Första publiceringsår: 1939 ·
Antal filmatiseringar: minst 6 ·
Ursprungstitel: Ten Little Niggers ·
Författare: Agatha Christie ·
Antal sålda exemplar: över 100 miljoner

Fyra nyckelfakta om boken, enligt bibliografiska källor:

Vad handlar Och så var de bara en om?

Handlingen i korthet

Tio personer, alla främlingar för varandra, bjuds in till en isolerad ö vid namn Soldier Island. Väl framme möts de av ett inspelat meddelande som anklagar var och en för ett mord som de kommit undan med. Strax därefter börjar gästerna dö en efter en – i exakt den ordning som en barnramsa förutsäger (sv.wikipedia.org).

• Varje dödsfall följer ramsan ”Ten Little Indians” (Wikipedia)
• Mördaren visar sig vara en av de tio, en domare som tar lagen i egna händer (sv.wikipedia.org)

Karaktärerna och deras hemligheter

Bokens styrka ligger i karaktärernas gradvis avslöjade förflutna. Alla har något att dölja – från en läkare som dödat en patient till en general som skickat sin rival i döden. Den psykologiska spänningen byggs upp i takt med att de överlevande inser att mördaren finns bland dem (Agatha Christie).

Mönstret är tydligt: ju fler som dör, desto mer desperata blir de överlevande. Det är en berättelse om kollektiv skuld och individuell rättvisa, där ingen går fri.

Varför är Och så var de bara en förbjuden?

Kontroversen kring originaltiteln

Originaltiteln Ten Little Niggers innehöll en rasistisk term som redan vid publiceringen 1939 var kontroversiell i vissa kretsar. I USA ändrades titeln till And Then There Were None redan 1940, medan den i Storbritannien kvarstod långt in på 1980-talet (Wikipedia).

• Boken har förbjudits i skolor och bibliotek i flera länder, bland annat i Kanada och Australien, på grund av den rasistiska terminologin (Wikipedia)
• I Sverige gavs boken från början ut som Tio små negerpojkar och bytte namn till Och så var de bara en först 2007 (sv.wikipedia.org)

Nutida censur och utgåvor

Förlag som Penguin och HarperCollins har sedan 2000-talet släppt utgåvor med den nya titeln och i vissa fall med en omskriven barnramsa. Även i Nederländerna, Brasilien, Polen och Frankrike har liknande omtitlingar skett (Wikipedia).

Implikationen är tydlig: boken är inte förbjuden i juridisk mening i de flesta länder, men den har blivit föremål för kulturell censur där den ursprungliga titeln och vissa detaljer har strukits för att undvika anstöt.

Vilka olika utgåvor finns det av Och så var de bara en?

Skillnader mellan utgåvor

Boken har publicerats under minst fyra olika titlar genom åren, och innehållet skiljer sig mellan upplagorna. Framför allt har barnramsan ändrats – från Ten Little Niggers till Ten Little Indians och senare till Ten Little Soldier Boys (Wikipedia).

Mönstret i utgåvorna visar hur förlagen anpassat titeln efter samtidens språkliga normer, samtidigt som berättelsens innehåll i stort förblivit intakt.

Den ursprungliga barnramsan

Ramsan som styr dödsordningen i boken var ursprungligen en engelsk ramsa med titeln Ten Little Niggers. I senare utgåvor har den ändrats till Ten Little Indians och i vissa moderna versioner till Ten Little Soldier Boys. Ramsans ordalydelse har anpassats för att undvika rasistiska termer, men mönstret är detsamma: tio små figurer försvinner en efter en (sv.wikipedia.org).

För svenska läsare: den svenska ramsan i de äldre utgåvorna löd ”Tio små negerpojkar” medan den i dagens versioner är ”Tio små indianer” eller helt borttagen.

Vilken är den bästa filmversionen av Och så var de bara en?

1945 års film

Den första filmatiseringen, regisserad av René Clair, anses fortfarande vara en av de trognaste mot bokens anda. Filmen släpptes i Storbritannien som Ten Little Indians och i USA som And Then There Were None (Wikipedia).

• Kritiker berömmer stämningen och skådespelet, särskilt Barry Fitzgerald som domaren (Moria Reviews)
• Slutet avviker från boken – en mer konventionell ”räddning i sista stund” (Wikipedia)

1965 års film

En brittisk nyinspelning med titeln Ten Little Indians regisserades av George Pollock. Den är mindre känd men har en solid rollista med Hugh O’Brian och Shirley Eaton. Filmen följer bokens grundstruktur men lägger till en romantisk subplot (Wikipedia).

1974 års film

En internationell samproduktion med titeln Ten Little Indians i USA och And Then There Were None i Storbritannien. Filmen spelades in i Iran och har en exotisk miljö som skiljer sig från bokens karga ö. Den har en stjärnspäckad ensemble med bland andra Charles Aznavour och Gert Fröbe (Wikipedia).

2015 års TV-serie

BBC-producerade en miniserie i tre delar med bland andra Aidan Turner och Charles Dance. Serien fick mycket positiva recensioner för sin trohet mot bokens mörka ton och sitt slut som återgår till originalets mörka upplösning (Moria Reviews).

Mönstret bland filmatiseringarna är tydligt: ju äldre versionen, desto mer sannolikt att slutet har ändrats till ett lyckligare. 2015 års serie bröt den trenden och återställde Christies ursprungliga vision.

Varför ändrade man slutet på Och så var de bara en?

Slutet i originalboken

I originalboken dör alla tio. De sista överlevande – Vera Claythorne och Philip Lombard – dödar varandra indirekt, och domaren Lawrence Wargrave avslöjas som mördaren innan han tar sitt eget liv. Boken slutar med en flaska som kastas upp på stranden, ett öppet slut som lämnar läsaren med frågor (sv.wikipedia.org).

Slutet i filmatiseringarna

Flera filmer har valt ett annat slut. 1945 års film låter Vera och Lombard överleva, och domaren avslöjas som mördaren men arresteras istället för att dö. 1974 års film har ett liknande ”lyckligt” slut. Förklaringen är att filmbolagen ansåg att ett alltför mörkt slut skulle vara mindre kommersiellt gångbart (Wikipedia).

• En rysk version från 1987 använde romanens ursprungliga slut, vilket var ovanligt (Agatha Christie)
• Christie själv skrev om slutet för en teaterpjäs 1943, där två karaktärer överlever – ett slut som sedan användes i flera filmversioner (Wikipedia)

Avslöjandet: Det är inte bara en fråga om konstnärlig frihet. De olika sluten speglar en pågående debatt om hur mörk en berättelse får vara – och hur mycket en författares vision ska vika för publikens förväntningar.

Tidlinje: Och så var de bara en genom åren

Bekräftade fakta och vad som är oklart

Citaten som förklarar bokens storhet

”Boken är en av hennes mest populära berättelser och kopplar samman en suggestiv miljö med en psykologisk thriller.”

Agatha Christie Ltd (Agatha Christie)

”Den ryska versionen från 1987 var ovanlig genom att använda romanens ursprungliga slut.”

Agatha Christie Ltd (Agatha Christie)

”1945 års film är en av de bästa Christie-filmatiseringarna, trots att den ändrar slutet.”

Moria Reviews (Moria Reviews)

Sammanfattning: En klassiker som vägrar att vara neutral

Agatha Christies Och så var de bara en är inte bara en deckare – det är en spegel av sin tid och en ständig påminnelse om hur språk och berättelser förändras. För den svenska läsaren är valet tydligt: antingen accepterar man den moderna, censurerade utgåvan med titeln Och så var de bara en, eller så söker man upp äldre versioner för att förstå den fulla kontroversen. Oavsett vilket, är berättelsen i sig lika tankeväckande som den var 1939 – en påminnelse om att rättvisa sällan är enkel.

Relaterad läsning: **Handen som gungar vaggan – Handling, rollista och streaming**

Vanliga frågor